|
Ursprungsland/Hemland:
Tyskland
Användningsområde:
Sällskaps-, vakt- och skyddshund
FCI-Klassifikation:
Grupp 2, sektion 1
Bakgrund/ändamål
Som föregångare till dagens Grand Danois betraktas såväl den
gamla "Bullen-beisser" som "Hartzrüde" och "Saurüde", vilka
var ett mellanting mellan den tunga mastiffen av engelskt
ursprung och en snabb och smidig vinthund. Benämningen doggar
hänsyftade i Tyskland närmast till stora, kraftiga hundar, som
egentligen inte behövde tillhöra någon bestämd ras. Namn som
ulmer- doggar, engelska doggar, danska doggar, hartzrüde,
saupacker och stora doggar betecknade senare skilda typer av
dessa hundar, åtskilda genom färg och storlek.År 1878 bildades
en kommitté bestående av sju personer med bak- grund som
uppfödare och domare under ledning av dr Bodinus i Berlin. Man
förband sig att kalla alla varianter av doggar för det
gemensamma samlings- namnet tysk dogg. Därmed lades grunden
för en utveckling mot en självständig tysk hundras. I
anslutning till en utställning är 1880 i Berlin fastställdes
för första gången en standard för tysk dogg (Grand Danois). År
1888 bildades Deutschen Doggen-Club.
Helhetsintryck
Grand Danois förenar genom sitt ädla helhetsintryck resning,
kraft och elegans med en stor, kraftig och välbalanserad
kroppsbyggnad. Genom substans tillsammans med ädelhet,
harmonisk helhet, välproportionerade linjer samt ett
synnerligen uttrycksfullt huvud ser den ut som en ädel staty,
en "Apollon" bland hundraser.
Viktiga förhållanden
Grand Danois förefaller närmast kvadratisk till sin
kroppsbyggnad. Detta gäller särskilt hanhunden. Kroppslängden
(från bröstbensspetsen till sittbensknölen) skall inte
överskrida mankhöjden med mer än 5% hos hanhund och 10% hos
tik.
Uppförande/karaktär
Grand Danois skall till sin karaktär vara vänlig, kärleksfull
och trogen sin ägare. Mot främlingar är den tillbakadragen
och reserverad. Självsäkra, oförskräckta, lättuppfostrade
och läraktiga sällskaps- och familjehundar eftersträvas,
vilka har hög retningströskel och inte är aggressiva.
Färg
Färgvarianterna grupperas enligt följande: gul och tigrerad,
harlekin och svart, blå.
Gul
Färg från ljust till djupt guldgul, svart mask är önskvärt.
Inte önskvärt är små, vita tecken på bröst och tår.
Tigrerad
Grundfärg från ljust till djupt guldgul med svarta, helst
jämna och klara strimm- or i revbenens riktning. Svart mask är
önskvärd. Inte önskvärt är små, vita tecken på bröst och tår.
Harlekin
Grundfärgen skall vara rent vit, om möjligt utan några
stickelhår, med över hela kroppen jämnt fördelade,
oregelbundna, "sönderslitna", lacksvarta fläckar. Inte
önskvärt är grå eller bruna fläckar.
Svart
Lacksvart, vita tecken är tillåtna.
Hit räknas också "mantelteckning" där det svarta skall ligga
som en mantel över hela kroppen. Vitt kan förekomma på
nosparti, hals, bröstkorg, buk, ben och svansspets.
Hundar med vit grundfärg och stora svarta fläckar ("Plattenhunde")
räknas också hit.
Blå
Färgen skall vara rent stålblå, vita tecken på bringa och
tassar är tillåtna.
Storlek/vikt
Mankhöjd
Hanhund: lägst 80 cm
Tik: lägst 72 cm
Källa:
www.sgdk.org
|
